ibland är jag kosmos

född och tagen

en stor maghålighet




aldrig mätt

eller

förmögen

att äta


jag eller tåget

susar

löses upp




bara en finns kvar i slutdestination

suset bara en valbuk

och tom av eko

övertygelsen är sviktande

blöder sporadiskt ut

svärta




fångar upp fragment ur krossat skallben

sedimenterar känsel genom ögonlock

illamående spyr glass sås tänder

insidan deformerad

så som tungan rinner ut

klistrig vid min gom

näsan full av pulver

rinner lossnande ned

liksom dinosauriernas vatten genom oss