Som vargens instinkt att hyla vid fullmåne,
så skriker min kropp, ande, materia och
själ efter barna mina.

Mitt hjärta har vart måltavla på skytteklubben
törstar efter rättfärdighet och rättvisa.

Och spela rollen som offerlamm och mina tomma tårar
har varit min enda tröst.

Jag har försökt pussla ihop alla tusen jävla pusselbitar
men det har gått åt helvete.....

Nånstans i mörkret hör jag några viska var gång...

Försök igen, lilla vän

Ärkeängelen