På visit i mitt före detta låtsashem.
I slottets vita salar.
Där alla porträtten står här brevid förutom mitt.

Hon har alltid varit väldigt noga med det, att censurera mig.
Goda människor vill publicera mig, dumma människor reducera mig.
Jag överdriver inte när jag säger
eliminera mig.
Ta allt jag älskar ifrån mig, måla över mina färggranna tavlor med vit väggfärg.
Måla över väggar, golv, tak, stolar, bord, byråer, pallar. Allt. Vitt.
Vitt,
dött, inget uttryck, ingen känsla, bara vitt.
Hon är den vita döden.
Min styvmor vars namn jag helst inte tar i min mun.

Hon som sa att jag inte skulle ta dessa orden i min mun;
Jag hatar dig! Du är en falsk jävla orm! Vill aldrig mer se dig, ska aldrig mer se dig.

För att det är sant och det klingar om det.
Orden smutsar inte ner min mun
det är ditt namn som gör det.

Du vita orm med giftig tunga, så många saker du gjort orätt. Det går inte att beskrivas. Det skulle ta en bok eller två.
Men jag tänker inte vältra mig i skiten, för jag vill ha glimtande ljus i mitt liv och inte simma runt i din vita hadesvärld resten av mitt liv.

Men nu sitter jag här i dina vita salar med vita masker hängandes på väggen utan uttryck och ihåliga munnar och ögon. De enda dukar med färg, ljusrosa och kornblå.
Färger som symboliserar mig och pappamamma. Pappa och mamma när dom en gång var.
De dukar har du skurit upp med kniv.
Bara en färg och du tar fram slaktkniven.
Sjuka fanskap.
Jag glömmer aldrig striderna över den ljusrosa Laura Ashley tapeten jag och pappa satte upp i mitt rum när jag fortfarande var
flicka.

Nu är hennes exmake död sen länge. Ströp sig på St. Göran med en duschslang.
Nu ligger hennes dotter på avdelningen under sen tre år.
Hon fyller nitton i november.
Psykos vållad av förträngt liv.
Övermålat känsloliv.
Inre kaos eftersom att inget fick komma ut.
Bara pensla på mer vit färg om något började se dåligt ut.
Vita dödens lösning på allt.
Måla över
väggar, golv, tak, stolar, bord, byråer, pallar,
barn.
Dotter som son men
noggrant och återkommande.
Vitt, dött, inget uttryck, ingen känsla, bara vitt.
Hon är den vita döden.
Min styvmor vars namn jag helst inte tar i min mun.