Grå ful dimma ångade utanför balkongdörren under de tidiga timmarna den dagen som följde efter natten som vi döljde med ljuset vi fann i mellanrummet mellan oss.
Jag ångrade det i samma stund som vi trädde över den innersta gränsen som vi båda egentligen inte ens var särskilt ivriga att beträda-

Jag hade aldrig egentligen träffat dig tidigare-
Ändå så var det som att vi kände varandra så fort jag satte foten i rummet där du stod.

Du sa;
Ska jag inte komma hit i morgon kväll, ska vi inte vänta tills då?
Som ett löfte till ett litet barn.

Vi är lika gamla du och jag.
Kanske är jag äldre än du
kanske inte. för en gångs skull
men när det kommer till kärlek blir jag

liten liten

Man kan inte vara gammal i kärlek
Om man verkligen bryr sig blir man alltid
liten liten

Jag sa;
Jo , men nu är du här och jag är här.
Såg i taket, kände livet i snabbspolning
kände förluster kände misstag kände det ensamma
och ville känna din njutning för att du kom som en vattenbärare i öknen den mörka kvällen
ville känna nåt pulserande riktigt vackert
för att du hade fått mitt hjärta att viska jag älskar dig när vi kysste varandra på bänken

så att jag nästan generade mig själv

och dina fina händer svepandes över mina skulderblad
som om du klappade mina vingar
och jag visste knappt ditt namn
vände dig mot mig och kysste mig och dina kyssar kändes
betydelsefulla-
sällsynta läppar
inte många läppar som fallit mig på läppen
Men dina kyssar
jag skulle vilja känna dom
nu

och nu undrar jag

Jag undrar vad du känner på andra sidan dimman över havet som nu är mellan oss.
Vi ville ju bara komma nära
vi ville bara känna nåt
kanske bara ökade mellanrummet
Men varför ska det vara sådan stor sak
egentligen
varför ska det vara så förfallet

nu när vi båda ville?
Och om vi inte ville
så är det ju gjort ändå

men det förändrar väl inte oss som människor och
känslan som förenade oss
bara några timmar tidigare?

vaknade
efter dvallik sömn
höstkylan svepte längs golvet
jag smög försiktigt in på badrummet
du låg kvar under mina virvlande lakan

bar sedan äpplen och en grapefrukt till sängen
kokade te
hällde upp i varsin kopp

Dina ögon var slutna
morgonen diffus

Jag var lite ledsen i hjärtat
och bläddrade i en John Bauer saga
när jag satt på sängkanten av min säng
och väntade på
att dina ögon skulle öppnas

Sen försvann ju du
jag visade vägen från balkongen
puss
farväl

frågetecken

ånger
ångest
tankar
velande
längtan
undran

nu kanske bara
ett minne