tänker tillbaka på din kärlek och dig
din kärlek var bara ord
och vem du var...
det vet jag
fortfarande inte

i dina ljusa stunder kunde du
smeka mina sinnen
få mitt hjärta att rusa
och fötterna att sväva
ovan marken

det var då du sa
alla ord du visste att
jag älskade och behövde
och du var en mästare
det kan icke förnekas

men det dröjde inte länge
innan jag insåg att
det inte var någon
äkthet i dina ord

du sa vad du sa
bara för att
försöka få något
i utbyte
och det hade inte med
kärlek att göra
tror jag...

och när jag försiktigt
började ifrågasätta
och helt enkelt
kommunicera
blev du som förbytt

det var såna gånger
du kallade mig
det fulaste du kunde
komma på

det var då du
berättade hur
värdelös och dum
jag var

och att ingen skulle
kunna älska
någon som mig

Mönstret
upprepade sig
gång efter gång
all världens kärlek
och jag upphöjdes
till skyarna

jag var den
vackraste finaste
klokaste
och du räknade stjärnor
och sandkorn
och gick över hav för min skull

tills att jag slutligen
tröttnade
och gick min väg

när det var bra
var det fantastiskt
men när det var
dåligt
var det sämre än
sämst

och efter dina
första dödshot
har vi aldrig
mer pratats vid....