Klara hon kluckar
glatt ack så glatt,
skräddaren
skräder ej orden.
Gäddan i vassen
lurig där står,
grönbena avspeglar
stassen.

Ålherren slingrar sig
slemmig och våt,
tusentals ben
under skinnet.
Fy för den lede
sa mörten bestört,
vinkar åt
AB von Orre.

Glänsande, glittrande
smidig och grann,
klättrat sin trappa
har besen.
Klara har kluckat
ej fått nå´t fatt,
svältgödda maskar
som beten.




ME/09