För det var så.

Varje Lördag hämtade hon mjölken
i den rostfria krukan från
mjölkbryggan.

Det sjöng av liv och snålblåst kring
öronen, inte alls
som vindraget av kyldörren i butiken.

Och nu gjorde hon inte ens det.

Den kom från en rostfri behållare
dit man hasat sig fram och darrande fört plastmuggen
under kranen.
Det enda som virvlar till i hennes hår kommer från
en bordsfläkt som någon vänlig
själ satt in, nu när det är så varmt.

Men hon minns att det var så, det rostfria,
vinden och längtan efter liv.

Men det var länge sen.