När blickar möts står tiden still
Så nära och så tätt intill
Vi vet båda vad vi kan och vill
Men ingen vågar...

Vi bär en rädsla för att trampa tår
Strö salt i redan öppna sår
Vi vet båda vart kortegen går
Men ingen tågar...

Vi gör den räta linjen lätt konkav
Vi ställer inga hårda krav
Vi vet båda vad vi vill få av
Men ingen sågar...

Vi är kedjade av empati
Så fastlåst är vår sympati
Vi vet båda hur den kan bli fri
Men ingen hågar...

Vår avsikt är väl uppenbar
Det finns ju något starkt som drar
Vi vet båda vad vi har för svar
Men ingen frågar...