Hennes läppar var torra vid det här laget. Jag hade försökt fukta dem tidigare men hennes kropp vägrade lyda. Hon var vacker, men hade defekter. Defekter som hon kunde gömma, förstås, och hon tvekade inte en sekund att göra det. Under lager och lager av smink och foundation fanns den riktiga kvinnan, och det var henne jag hade tänkt locka fram den där kvällen. Jag hade förberett allt, och planerat in i minsta detalj.  Vi gick i regnet, och allt var så tyst och tomt. Som om världen avspeglades i våra hjärtan. Jag hade skaffat ett paraply just för detta tillfälle, men jag hade glömt bort det någonstans på vägen, så vi var båda mycket våta när vi kom fram.

Jag frågade om hon ville ha en kopp te. Hon visste inte vad hon skulle svara, men till slut frågade hon mig samma sak. Jag visste inte heller vad jag skulle säga, så istället kysste vi varandra och struntade i teet. Hennes kläder var inte värdiga henne. De platsade inte där de satt, tyckte jag. Så plagg för plagg började jag att klä av henne, och hon berättade senare att hon tyckte att det var genant när kläderna ramlade av henne sådär. Hon hade aldrig varit särskilt förtjust i sin kropp, men jag älskade den. Mina andhämtningar blev tyngre och jag frågade om hon ville sova med mig. Hon nickade och log med hela ansiktet. Hennes ögon lyste upp hela rummet. Hon ville ha mig, och jag ville ha henne. Efter älskogen gick vi till sängs, och där låg vi i timmar och bara betraktade varandra.

Jag vaknade till ljudet av tekannan som tjöt. Ljudet var outhärdligt, och jag vred och vände på mig. När jag märkte att ingen gjorde något åt saken, hoppade jag upp ur sängen och marscherade till köket där kannan stod. Den glödde och ångan steg för varje sekund som gick. Jag fick brått att kyla av den så jag tog en grytlapp och grabbade tag i den heta kannan. När jag hade haft den under vatten en stund kände jag ett orosmoln över mitt huvud. Vart var hon? Hon hade varken legat i sängen eller suttit i köket när jag rusade in. Och bortsett från dem så hade jag inte många fler rum. Jag ropade hennes namn. Inget svar. Jag ropade igen, denna gång mer oroligt än den förra. Jag släppte vad jag höll på med och skyndade mig för att undersöka resten av lägenheten.

När jag hade letat en stund insåg jag att hon faktiskt hade givit mig sitt nummer innan vi gick och lade oss. Jag plockade fram min mobil och bläddrade bland mina kontakter. Hon fanns ingenstans. Hon var borta, försvunnen. Hade jag drömt allting? Hade den underbara stunden i gårkväll varit en dröm? Hade allt varit luft, och ingenting mer? Jag var tvungen att undersöka saken närmare...

 Jag satte mig framför datorn för att söka på namnet hon gav mig. Jag hittade en bra söksida och knappade in hennes namn. Ingenting. Som om hon aldrig hade existerat. Jag kände en slags hopplöshet, och satte mig ned på sängen där vi båda hade älskat. Jag kunde fortfarande känna lukten av henne. Jag kunde fortfarande känna hennes silkeslena lår mot mina. Det gjorde mig otroligt knäsvag. Hur jag hade fört in mina händer innanför hennes linne och hur hon då hade blossat upp i en underbart röd ton. Hon var så vacker, självklart var hon en illusion. Att jag ens skulle ha fått slänga ett öga åt hennes håll hade varit obegripligt. Hennes skönhet var bortom verkligheten. Jag suckade och lade mig ned för att vila.

Det var tyst i lägenheten när jag vaknade. Inte ens grannarna skrek så som de brukade göra. Det var skönt, och jag mådde riktigt bra. I alla fall tills jag insåg vad det var som saknades. Min älskling, min fina dröm. Vart hade hon tagit vägen? Hade jag blivit helt galen? Jag funderade en mycket lång stund, säkert två timmar, på vad jag skulle göra härnäst. Precis innan jag föll i sömn igen hörde jag ett vackert visslande som kom från köket. För en stund fick jag för mig att jag hade fåglar, men så var inte fallet, det visste jag. Jag tassade försiktigt dit och tittade fram bakom dörren. Och vem stod där om inte hon! "Du är här!" Utbrast jag högt och mina tårar började rinna. Hon såg på mig och log sådär med hela ansiktet som bara hon kan, och sa; "Jag har alltid varit här".

Vi satte oss vid frukostbordet och jag kunde inte sluta titta på henne. Hon var det mest underbara mina ögon någonsin skådat, och jag tänkte inte släppa henne igen. Vi åt under tystnad. Jag brydde mig inte ens om att fråga vart hon tog vägen tidigare. Jag försökte få fram ett ord, ett vackert ett, men det gick bara inte. Mina ögon tårades bara om och om igen. Till slut fick jag nog och ursäktade mig för att gå till badrummet. Väl därinne föll jag ihop i gråt. Chocken blev för stor och den överbelastade mitt psyke. Hennes skönhet och underbara kön krävde mer av mig än vad jag kunde ta. Jag kände mig ful och äcklig i hennes närhet, men samtidigt älskad och varm. Jag var förvirrad, och allt jag ville var att älska med henne. Jag var kåt, varm, våt. Det blev så när jag var deprimerad ibland. Kåtheten tog överhanden och styrde mig. Jag frustade och gick ut i köket igen.

"Vet du hur underbar du är?" Frågade jag, och hon tittade på mig, storögd. Jag tror att hon blev förundrad över det då, men jag sa ingenting mer än det. Jag slog mig ned nära henne, kände hennes mjuka hand på min axel, hennes mun mot mina läppar, hennes magiska doft av parfym och underliv. Den blev en slags trolldryck, en drog. Den gjorde mig våt och upphetsad. Den gjorde mig varm och underbar. Jag förde in min hand innanför hennes kjol och smekte hennes fuktiga kön. Jag förstod genast att hon var minst lika kåt som jag och det gjorde mig självfallet mer upphetsad. Vi somnade båda två tätt intill varandra, omslingrade som små ormar. Jag skulle inte släppa henne för allt i världen. Hon var min dröm. Min M.