Här sitter jag på trappan i vår lilla gård.
Sparvarnas kvitter bryter tystnaden
i den sena sensommar dagen.

Jag njuter av:
fåglarnas sång,
solens varma sken och
vindens behagliga smekningar på mina kinder.

Här sitter jag på trappan i vår lilla gård,
ensam,
drunknad i mina egna tankar
så djupt så att jag inte längre hör fåglarna som sjunger.

Jag minns det lilla barnet som sprang
och ville fånga solkatter på väggarna
med sina ivriga små händer.

Jag kommer ihåg
solnedgången över vetefälten.

solens ljus bleknar,
skuggorna blir längre och
månen lyser i mörkret.

Jag tänker på barnet som har tappat bort
sin glädje i leken mellan spegel och solskenet.

Jag tänker på mörker som har stulit
hennes glädje från väggarna.

Jag är tillbaka på gården igen.
Ensam,
Fåglarna har flyttat härifrån

Vetets skal i den ljusgula fälten spricker,
Blomman blir till frukt och
Jag fäller tårar.