Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hon måste finna mig


Så spröda sekunder när hon måste ta min hand.

Den är varm och torr
och utan tårar

Jag minns en annan hand.
Varm och fuktig
och full av arga, trötta veck.
Mörka skrymslen
och hemligheter,
så tunga att bära.

Hon ger mig valet i varje möjlig och omöjlig stund.

Det är ett tillfälle
som ges för mig

Många val ges jag.
Tvetydiga, oförutsägbara,
strypande och hårdhänta.
Jag spelar om och om
min själ.

Hon måste finna mig, hennes ögon har en uppgift.

Vem försöker rädda vem?




Fri vers av Hedda
Läst 325 gånger
Publicerad 2005-10-10 09:25



Bookmark and Share

  Rublev
Hemlighetsfulla och svårtydbara rader, men också vackra. De griper tag i mig. Talar om tvingande val, men också om längtan efter frihet. Talar om skuggor som varit och ett nu med möjligheter...

”Jag minns en annan hand.
Varm och fuktig
och full av arga, trötta veck.”

”Hon måste finna mig, hennes ögon har en uppgift.”

Vem är diktens hon? Livet självt? Men livet har ju tårar... Syftar kanske på ett liv präglat av glädje och tillförsikt... Kanske en önskan, en väntan på att en nära vän, ska genomskåda...

Inser att slutraden är en nyckel för att förstå:
”Vem försöker rädda vem?”
2005-10-18

  Propella
"och full av arga, trötta veck.
Mörka skrymslen
och hemligheter"

Du får plats med så mycket i dina rader, du är så mån om detaljerna och lämnar mig alltid längtande efter mer.
2005-10-10
  > Nästa text
< Föregående

Hedda