Jag böjer mig för vinden, låter den svepa längst min trötta själ

Rasslande torra löv rasar på marken i en dödsföraktande dans

En vindil bringar mig bara väl
Det var som vindstilla var ett tillstånd som aldrig fanns

Virvlande damm i själens vrår bringar tårar i grusande ögon
En totalitär sanning finns i dyster nordanvind
Jagar en piskad dogm från stormen söderom
Smäller igen öppenhetens fördomsfria grind