Älska mig...men fixa mig inte.
Jag är en människa....inte en maskin.

Snälla älska mig....men rädda mig inte.
Du kan inte rädda mig.....jag kanske räddar mig själv.
När jag lär mig, älska mig själv.
Visa att du älskar mig....precis som jag är.

Så snälla älska....mig....
men rädda mig inte.
Hur skall jag någonsin tro....
att jag är värd att respekteras?
Hur skall jag någonsin tro.....
att jag är värd att lyssna på?
Hur skall jag någonsin tro....
att jag får finnas?
Hur skall jag någonsin tro...
tro på mig?

När du säger till mig....
sluta tänka så...du skadar dig själv.
Då säger du till mig....
något som jag redan vet.

När du sätter en gräns....
genom att inte älska den människa jag är.
Då visar du mig....att jag bara blir älskad om jag ändrar mig.
Då säger du till mig egentligen....
att jag är fel.

Men om du älskar mig.....
trots att jag hatar mig själv.
Då lär jag mig kanske.... att älska mig själv.

Och då behöver ingen säga åt mig...det jag redan vet.
Att jag är jobbig...självdestruktiv...misslyckad.
Så snälla ....älska bara mig...
men rädda mig inte.
För du kan inte rädda mig...
det kan bara jag.
Om jag orkar.