han kliver upp ur sängen
någon gång på eftermiddagen
han duschar och borstar sina tänder
tar fram rakapparaten och rannsakar sig själv i spegeln

han frågar sig själv
varför han ens försöker
det är ju bara en vanlig dag
med ensamhet och smärta
precis som igår
och dagen innan den

det regnar hela tiden
hans privata moln följer varje steg han tar
men han har funnit ett litet gömställe
inom sig själv
en plats där solen aldrig skiner
och moln aldrig når

när natten tränger sig på
och alla lampor är släckta
så flyr han dit
till sitt gömställe
där existerar ingenting
nej inte ens han själv finns där
det är bara ett vakuum
för brustna hjärtan som slutat slå

där finns inte den där känslan
som i folkmun kallas kärlek
där finns ingen längtan
ingen trängtan
efter flickan som gick sin väg

men aldrig slutar han hoppas
att hon ska återvända