Nu faller snart löven i allén där vi stod
med blickar av sommar och hjärtan av snö
Jag borde kanske tagit steget då
när dina fingrar följde mitt käkben
men du var ju redan tagen
och jag redan bränd

Och jag kan inte ge av det jag inte har
Han tog allt
Det finns inget kvar

Nu fryser snart ån vid bänken där vi satt
när jag insåg att vad vi än hade så var det allt
Jag borde kanske smakat dina läppar då
men samvetet och förnuftet bromsade impulsen
Vetskapen skar i frostade ögon
Jag skulle aldrig bli som hon

Nej du kan inte ge av det du inte har
Vi kunde haft våra nätter
men inga dar

Snart flyger åter svalorna över björken som vi såg
den där morgonen när solen var grå
Vi kunde ha öppnat våra ögon långt tidigare
men famlade hellre i blindo tillsammans
Du hade hennes foto i plånboken
men min kind i din hand

Men vi kan inte ge av det vi inte har
Vi kan bara göra det bästa
med det vi har kvar