För det var inte för din
röst skull som jag tappade
fotfästet.

Det var inte heller dina ögon
även om de gjorde mig helt yr.

Nej, det var ditt hjärta som
blåste bort varje uns av
tvivel och forfarande,

ännu smeker vinden lent
varje gång
jag hör ditt namn eller ser dig komma
mot mig.