Stunden nalkas

då ord är det enda vi har kvar

Ord som tyngdlöst upplöses i nostalgins dimmiga universum

Stillsamt omfamnar du mig

I hopp om att världen än en gång ska bringa värme

från en svunnen tid

Som kanske aldrig kan rota sig tillbaka

till den dag

den natt

den värme

vi förevigades i