Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
september 2009


Pappas flicka

Jag kan knappt minnas

Ljudet av dina steg,

Men jag vet att jag saknar dem.

 

Ett ljus vid en sten

Bland så många andra stenar

Känns inte tillräckligt.

 

Ibland inbillar jag mig

Att du är här,

Men det går inte att förnimma din hand på min axel.

 

Ett För Alltid

Och ingen tid alls har passerat

Ändå ringer jag dig ibland

 

Du svarar inte.

 

Ha, jag skickade sms till dig på midsommarafton,

Satt du på ditt moln

Och log åt mig då?

 

Pappas flicka

Gumman

Pappas bebis

Skitunge

 

Jag är allt det där,

Fast ingen kallar mig det längre

För det var dina ord.

 

Saknar dig.




Fri vers av Lindsy
Läst 396 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2009-09-17 00:02



Bookmark and Share


  isabell.larsson
otroligt sanningsenlig.
visst växer vi aldrig ur skorna vi hade som små.
pappas flicka vill man alltid vara.
2010-01-23

  Isak VIP
Mycket, mycket vackert. Lämnade mig med en liten klump i min hals. Mmm. Applåder.
2009-10-01

  Peter Jr Eriksson
gillar ditt sätt att formulera dig !
2009-09-21

  Kim VIP
Så sant att vi fortfarande ÄR, de som sått ett fint frö har inte gjort det förgäves i våran barndom, gott nog är det så!
2009-09-17

    Herr Ångest
Vackert.. sorgligt, stillsamt..

Mycket bra skrivet.
2009-09-17

    ej medlem längre
väldigt vackert skrivet
fänglsande och berörande ord

gillar den starkt får mig att tänka på min far
vill säga att jag känner igen mig men ja det kan jag inte
min var är vid liv

det är väl bara saknaden som är likheten

vilket som tack för en fin läsning

kram Robin Gunnar
2009-09-17
  > Nästa text
< Föregående

Lindsy
Lindsy