under dina broar
på väggen bortom sorgen
hörde jag din viskning

brinn docka brinn

rummets skymning växte
och myrors lidelse letade sig fram
i ett på nytt uppvaknande

när du rörde dig
mot hennes oljemålade rygg
med vörda avspeglad i harm

och i gråten spreds skammen
då hon antändes
i cirkelns mitt rämnade din tillkomst

rummet blev ett med minnena
en återkastad livslåga
av glöd i efterspelets återskall

under dina broar
på väggen bortom sorgen
hörde jag din viskning

brinn docka brinn

brinn