Martius är en skälm
ett barn med skrattgropar i kinderna
rödblommiga av kylan
och han skrattar med alla mjölktänder i behåll.
Martius lockar människorna att tro på våren
och förhastat lägga av sina vinterkläder.
När de sedan får snuva fnissar han glatt.

 ****

rävar å korpar
å harar å talgoxar
brukar inte ta fel

solen ljummar på
dikesrenarna bligar okynnigt
under stripig gräslugg
å snöplogakanterna smälter
takdropp å dagsmeja
är heller inte fel

livsandarna spritter
i den här sletna kroppen
som glada laxar i motströms
det går inte att ta fel på
- nu är det vår!

 ***

I Martius spelar regnharpan i björkarna.
Fåren lammar, vildgäss och svanor sträcker
norrut mot häckningsplatserna
i Lappland och Sibirien.

 ***

det glömda fönstret
svänger på rostiga gångjärn

i blåsten
gläntar på grå minnen

karga som urberget


närvaro på glänt
mot vårnattens jordiga dofter

du går inte säker

 ***

I Martius må man sig förbereda:

"I Mars-månad skall man sig ofta tvätta och bada
och är godt att bruka söt Drick, som Mjöd,
men vakta dig väl för kall Drick."

***

genom marskvällens pärldraperi
av dimma och fågelljud
anas den utsikt som
skelögde Don Manuel* såg
från det magiska fönstret i sitt palats

vårluften är förrädisk
gå inte ut!

går du ut
och kommer du sent hem
med doft av rötter och regnvåt jord
i din rock
är ditt öga glansigt och kinden röd
och har något skurit en lock ur ditt hår

- vårluften är förrädisk
jag varnade dig! -

då 
har drottning Suskind fått dig i sitt våld
i hennes rike av evig ungdom och raviner

bakom pärlgrått regndraperi
med ljuva löften om uppfyllelse av
en outsäglig dröm


vårluften är förrädisk
gå inte
 
jag varnar dig
gå inte ut!



* "Berättelsen om Manuel" James Branch Cabell