Varma skuggor leker på väggarna, målar siluetterna likt kärleksfulla drömmar, fyller rummet med en magisk längtan. Inte längre vitt, utan sovrummet glimmar liknande en lycklig eldstad, i guld, glödande, så behagligt lugn.

Sängen, mjuk mot min rygg. Min kropp så tung, en stillhet smeker min själ från insidan, viskade vackra kyssar i mitt hjärta. Jag ler.


Innan helgen, ett tidigare klockslag.
Jag hade ringt, frågat rakt ut. Satt ord på min tvivel, vågat vara ärlig. Frågade varför, varför... Om jag skulle sluta, ta ett kliv bort, bort från dig.
Lät dig veta, förstå - jag orkar inte vara osäker längre.
Om du inte ville, bad dig vara ärlig då. Säga stop.
Det gjorde du inte.
Och jag är inte osäker längre.

Låt det, snälla, förbli så...


Du ler.
Dina ögon vilar i mina och du - ler. Det är inte bara dina läppar som ser ut att trivas, dina ögon skiner, ja skiner. Gnistrar, ackompanjerar värmeljusens små små livslågor. Du lyser!
Till och med en stjärnklar himmel hade varit avundsjuk, känt sig otillräcklig bredvid dina ögon.

du är så otroligt vacker

Du vilar din haka mot en kudde som ligger på min mage, mina fingrar leker i ditt hår. Var det du eller jag som suckade?

Här och nu, är jag inte osäker. Här, där jag nästan kan höra dina hjärtslag råder inga tvivel. Jag är trygg.

”Jag trivs bra här hemma hos dig”

Jag ler, kysser dig.

”Jag tycker om dig”

Du ler, kysser mig.

Ljusen glimmar, dansar i takt till den lugna musiken som smyger sin in under täcket, smeker våra magar, fyller dom med stjärnstoft och smil. Natten är mjuk, timmen är just nu. Vad som varit existerar inte, framtiden är inte läskig.
Come what may....


”Jag tycker om dig med”