Jag vet så väl att jag inte kan göra något åt det som får dej att dra dej undan
in i skuggorna.
Men jag skulle vilja dra dej loss för en minut.
Ta dej till havet någonstans. Låta dej se det vi människor kallar oändlighet.
Vi skulle kunna sitta där på en stenbrygga, långlångt ut och titta på
det lugna havet
när solen avger ett orangeaktigt sken.
Inte en vindpust.

Om du vill så skulle vi kunna sitta knäpptysta
Inte säga ett ord.
Lyssna på måsarnas skrik och låta våra
tankar virvla i takt till musiken
Och vågorna.
Om du vill kan vi prata om allt som sticker i ögonen
eller om det där som får hjärtat slå lite hårdare.
Vi kan prata om hav
vi kan prata om allt.

Jag vill ta dej till havet, min vän.