kalla tårar
rinner nerför
varma kinder
svalkar
kyler
isar

om han bara
förstod
om bara hon
visste...

men allt står
skrivet i
stjärnorna...

försöker tyda
fast nu är
himlen
ej längre
klar

dimman suddar ut
texter
bokstäver ord...

sagan om de tu...

isens rike
med den
vackra men
ack så kalla
drottningen

den varmhjärtade

som möttes med
kyla
och aldrig mer
har tinat upp

söker tröst i
glänsande
iskristaller
vackra som
diamanter

men dess värde
är ej
bestående
längre än till
nästa vår...

ty den har dött-
glimten i ögat

och kvar är isen
som fick blodet i
ådrorna att
stelna

onåbart
för hjärtat
som med viljekraft
försöker gripa tag
nå och suga in den
livgivande kraft
som bor i
kärleken...

hjärtat som
en gång
slogs för sitt
liv
är nu
stilla

pausknappen intryckt
fastfruset

kan det någonsin
bli så pass
varmt igen
att det tinar upp?