Hon biter sin läppar
För att inte skrika rakt ut
Av all den smärta
Som bränner och svider
På insidan
I själen
I varje fiber av hennes kropp

Hon river sitt skinn
För att släppa ut
Mörkret som sitter så illa
Det liksom skaver
Och lämnar blåsor
På hennes ömma hjärta

Hon trampar barfota
Över skärvorna
Av den hon en gång var
Sylvassa fragment
Av det som varit
Lämnar henne blödande