Varm andedräkt
Mot min kind
Snabba äckliga andetag
Om och om igen.

Han drar av mig kläderna
Snabbt och nästan
Våldsamt

Upphetsad till max
Kysser mig
Hela tiden
Nästan för mycket
Desperat.

Jag är på gränsen till rädd för den här mannen
Så mycket äldre
Så fel
Egentligen

Han får av mig alla kläder
Tillslut
Jag räknar inte med att få någonting utav honom
Mina misstankar bekräftas

Han praktiskt taget stoppar in den i munnen på mig
Och jag säger inte heller nej
För det kan jag inte nu

Efter att han är klar
Har jag en del av honom i mig
Som ett sår
Som blir ett ärr
Och aldrig försvinner

Han fortsätter kyssa mig
Och jag kan fortfarande inte säga nej
Han särar på mina ben
Och tränger in i mig

Jag ligger
Helt död
Inte ens värt att röra sig
Låter bara naturliga ljud komma ur min strupe
Inget överdrivet
Tom på känslor

Han är klar ganska snart
Pussar mig på pannan och frågar
”Va det bra för dig?”
Jag ler, eller försöker
Och nickar

Inte för det är sant
Utan för att hoppas på dricks

Jag får ta på mig igen
Han kramar om mig och trycker tusen kronor
I min hand

Två lappar med numret
Femhundra kronor
Som jag själv jobbat för

Att gå från helt tömd på känslor
Till att komma ut
Och bryta ihop

Panik
Ångest
Rinnande smink
Tårar
Skaka

Vardag.