orginalversion

Tankarna bränner i huvudet

och inuti är det som att jag vandrar i en stor labyrint.

Förblindad av dimman trevar jag fram

men tiden hinner i kapp.

Tiden som på ett ögonblick inte var så oändlig längre.

Jag vill tillbaka till barndomen

och ta vara på de saker

som jag bara tagit för givet,

men jag är här i nuet.

Jag vet att änglar vandrar på jorden,

kanske är du en av dem

men för mig är du mer än så

- du är min Pappa!

Det finns inga genvägar,

jag kan inte gå förbi tårarna.

jag måste vänja mig vid att du kanske inte kommer att finnas mer

och hur gör man det?

Jag undrar pappa,

när tiden än kommer

måste vi då säga adjö?

Vi kan väl bara säga

att vi ses lite senare...?

---

som den såg ut i dödsannonsen. 

Tankarna bränner i våra huvuden, och inuti är det

som att vandra i en stor labyrint.

Förblindade av dimman trevar vi fram,

men tiden hinner i kapp.

Tiden, som på ett ögonblick inte var så oändlig längre.

Vill tillbaka i tiden, och ta tillvara på de saker

vi så lätt tagit för givet, men vi är här i nuet.

Kanske är du en av dessa änglar som vandrar på jorden,

men för oss är du mycket mer än så.

Det finns inga genvägar

vi kan inte gå förbi tårarna

Vi måste vänja oss vid

att du inte kommer finnas här mer-

Och hur gör vi det?

När tiden är inne och det är dags

för dig att gå

måste vi då säga adjö?

Vi kan väl bara säga

att vi ses lite senare…?

Alltid älskad,

Aldrig glömd

Puss och kram