Jag kan inte förstå det.
Denna tjejen hade allt och lite till.
Hon söker sig ändå till det som gör henne mörkare.

Hon hade precis rett upp allting.
Det var ju så bra.
Hon gjorde mer än hon behövde för hon ville visa de som inte trodde.

Nu sitter hon i sitt fängelse på andra våningen och och har ångest.
Hon ser demornerna och hon känner deras äckliga andedräckt.
Nyss var det änglarna som gav henne en välsignelse.

Hon går och tänker att nu,
nu så ska hon söka upp allt som hon försakat och laga det.
Men dagen efter blir alltid lika.

För det finns inget värre för henne än att leka kurragömma.
Behöva skämmas för den hon är och hur hon bara faller.
Hon behöver få sina strålar och ögon som bryr sig.

Hon måste resa sig ur dyngan och spotta ut flugorna som äter henne innefrån. Hon måste stå i regnet och låta det piska bort skiten.
Hon måste skrika, för skiten som ska bort gör ont.

Hon kan inte må så här.
Inte längre.