Cecilia Lind stod där kvar och såg Fredrik Åkare gå, hennes rodnande hud var hettad till max, hennes bröstvårtor var styva, skötet var vått och lusten nästan outhärdlig. Hon fick uppbåda sina starkaste krafter för att inte springa efter. Den första kärleken till en man, en sån som han, han var underbar, underbarare än nåt hon anat. Och han behandlade henne inte som ett barn utan som en kvinna, en kvinna, det hade hon längtat efter, hon mindes de barnsliga killarna i hennes egen ålder som drog av henne mössan och retades…

Fasen så barnsliga de var, här var en man med stora bilar, egen rörelse och finess att beröra kvinnor, hon var naturligtvis inte hans första, så mycke fattade hon, han hade ju barn som var äldre än henne men va fasen, hon var ju hans, de hade hon könt. Hon kunde inte så mycket om manlig anatomi men nog fan kände hon bulan mellan hans ben när de dansade och, det var ingen tvekan. Han var kåt, på henne, han älskade henne med ögonen och sin beröring, i dansen med de små nätta stegen, och kramande händer. De var ett par, de var älskande, de hade ju alla dessa kriterier som behövdes, de var kärleken personifierad. De skulle älska, de hade hon bestämt nu, hon skulle göra det skönare för honom än vad någon annan, någonsin gjort. Fredrik Åkare skulle falla pladask, han skulle lyftas mycket högre än nån av de andra nånsin klarat av. Hon skulle läsa sej till, fråga sej fram av alla de kvinnor som hon kände och kunde dela med sej av olika knep.

Fredrik Åkare nu fasen skulle du få dej tidernas kärleksakt, tidernas knull och ditt livs absolut skönaste upplevelse. Hon skulle förföra honom, med sin trinda barm, med sitt böljande hår, hon skulle vara både blyg och okunnig, samt vild och låtsat erfaren. Oskulden som de gjorde ont och ta, sas det, skulle hon bara ignorera smärtan, hon skulle ge honom sin oskuld, sitt första, sitt enda av den sorten. När han sen var klar så skulle han leende luta sej tillbaka och ligga kramande henne, som hon kramade honom, handduken under skulle vara mjuk, och vit, hon skulle spara blodet på den för att liksom ”kunna ta fram” kanske när de vart gifta i många år och livet var, i medelåldern för henne, den som han redan var i. Men hon skulle fortfarande vara yngre, fortfarande vara den där ”unga flickan” som förförde honom nästan varje kväll.

Hon log vid tanken, stod och lutade sej mot ett träd och sedan så gick hon in, tog av sej, älskade med honom i fantasin, kände att kroppen verkligen saknade honom, en gammal man skulle hennes kompisar säga, men va skönt att slippa dessa unga små, skitungar som var i hennes ålder, hon ville ha en man, och trodde sej ha funnit honom…