som kaospilot
är kickarna många

men långflygningar
i panic-mode
har lite för många baksidor

verkligheten borde
inte vara så suddig

frågorna "vem är jag"
eller "vad tycker jag är roligt
- egentligen"
borde inte vara obegripliga

men kan man
pressa in en kaospilot
i en cementerad tillvaro
utan ännu större skada
än panic-mode?

jag saknar en
vägvisare
för kaospiloter

en form för
produktivitet och kreativitet
som varken är
cementerande
eller
panic-mode