En ensammen kolsvart fjäril
in i universum flög
Där tändes en stjärna, oförlöst
och dess skönhet växte hög

Hon fladdrade helt förundrad
Nu lystes planeter upp
och strax hade tusen hundra
spritts ut i spiralgalax

Allt krökte sig kring vartannat
till upplevelser av tid
Förledda av kolsvart fjäril
flög björn och häst ända dit





[Ferlins OriginalLyrik]


"Med många kulörta lyktor
jag gick mig i världen ut
De slocknade ljudlöst, oförmärkt
och så tog det vackra slut

Jag stannade högst förlägen
Allt hade ju mist sin glans
men nu har jag gått på vägen
som kommer från Ingenstans

och ringlar till Ingenstädes
i många de långa år
Förutan kulörta lyktor
är ganska svårt - men det går"