min spegelvrängning av
"Det är någonting med ögon" av Rakel Lorner
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=440380
[hennes original bitvis emellan inom klamrar]

Där finns ingenting i speglar
onåbarare än
när klättar in
en blick

du dras in eller framåt eller oändligt
eller mellan eller tillsammans
eller speglande


["Det är någonting med ögon
lika påtagligt som
att kliva av
en båt

jag går ut och landgång och hav
och brygga och klasskamrat
och ögonen"]



bara länge kunde blunda
mot just denna ände
för att

allt är du som är livet

den här aftonen
medan jag levde


["nästan inte ville blinka
på resten av livet
som om

det var jag som var döden

den där morgonen
när du dog"]



du kände så gott för
oss

vi ville bli närapå våta
kanske skulle
försvinna redan

mot fötterna hos honom
vi lyfte upp


["jag tyckte så synd om
dem

de skulle bli alldeles torra
inte vilja
vara kvar längre

i huvudet på hon
som bar dom"]

---

Speglar
kan alltid också inse vem
vi nästan ser
bortom

vi nästan somnar här
vi var eller något finns
kanske oss perfekt


["Ögon
får inte heller välja var
de bara hör
hemma

de bara vaknar där
de är och det är
inte deras fel"]



glimten som sällan öppnas
vitt
blundar likt vi önskar


["locken som inte faller
ner
blinkar som de borde"]