Om mindre än en månad fyller jag sjutton år.
Sjutton år.
Jag har svårt att förstå det själv.
Så… stort.
Ändå blir jag bara mindre och mindre.
Det enda jag lär mig med tiden är att de flesta människor är små.
Små förvirrade barn som tvingas in i en vuxenvärld.
Jag vill inte vara med.
Jag vill inte ha någon framtid i mina händer.
Det enda jag tänker på är ju pussar och serietidningar.
Vill inte vara med i er överambitiösa värld.
Jag vill vara fri.
En liten kattunge som springer i solvarmt gräs på vingliga ben.
Jag vill äta glass utan något jävla koppel.
Släpp lös alla stackars vuxna i kavajer,
Låt dem äta glass och lära sig gå på vingliga ben i lugn och ro.
Tack.