Då gårdagen ännu fanns

och livet var självklart

njöt vi i närvarons trädgård

idag hänger skuggan kvar på sin gren

natten bär tydliga spår av fruktan

morgondagen är orörd

smyger omkring i bräckliga tankar

ovissheten har bitit sig fast 

som ett förmaksflimmer

känslor domnar och flyter

bakom ögonlock

där gråten finns våt av önskningar

mina tårar får inte synas

jag vill fånga upp dina

omvandla dem till ett skratt

kanske jag ångrar ögonblicket

om jag släpper kontrollen

när tiden stannar och håller andan

mellan trädtopparna

väntar redan den rastlösa månen

en blinkande stjärna slumrar i handen

när vi faller

önskar jag att vi har vingar ...