Jag skriver nu en liten dikt
Om försäkringskassan
Den som ska tjäna oss såväl
De måste se rätt dumma ut
Om än i själva massan
När de pinat livet ur
Varenda fattig själ

För har man inget släktband
I detta slutna sällskap
Så låt ditt hopp få fara
Livskvalitè farväl
För de struntar i ditt väl
Och förtjänar cellskap
Nu får du bara vara
En till som de bestjäl

I högen som nu växer
Så ligger du och väntar
Och om du kritiserar
Så hamnar du igen sist
De sätter dej på vänt
Och påstår sej hämta
Ditt papper i en hög
För det är sant och visst

Nu tror du att jag ljuger
Men det är dagens sanning
Att saker ligger kvar, sen året 82
Och att de ej betalar
För något som är gammalt
Är nya skälets handling
Som nyss de hittat på

Och Y-lands FK
Så genuint befriat
Från IQ och etik
Som de borde sitta på
Nej här är dess musik
Det blir för mycket pengar
Du får ej bli så rik!
(nej hellre kanske, lik?)

Att de stulit i 23 år
Är inget de vill höra
Och kanske, kan han dö
Innan vi betalar ut
Och då försvinner kravet
”Vi slipper överföra
De pengar som vi stulit”
Genom mygel och förskjut

Så akta dej för kassan
Som säger sej försäkra
Hela svenska massan
För där sitter de som gamar
Och sparar åt sej själv
Och utredningar man drar på
Med lögner sej försvarar
Att det blir för mycket pengar
För tid som tycks bestå…