Redan medlem?
Logga in
oktober 2009 självömkans drottning, skulle det vara jag?Varför gör det så ont - ändå? – Din ryggtavla, din vackra Som jag kröp nära Och smekte med mina läppar En gång
Kanske ser du saknaden i mina ögon Varje gång du går Kanske lider du med Spillrorna av mig som jag kastar i din blick Hela jag faller Av längtan Men allt är så halvhjärtat Jämt Intressant ibland. Vad gör jag för fel? Vad är det hos mig Som bygger upp det där iskalla Mellan värmevågorna? Kasta sanningen på mig Precis som du lovade Förlös mig från min självömkan Jag blir så trasig När du inte kramar sönder mig Ovetandes i hjärtat |
Nästa text
Föregående Lindsy |