Du klär i sängkammarblick

Och dioderna

Klär fulheter

Till undersköna väsen

Du regnar inuti

Men ingen kan skydda med paraplyer

Jag kan leka med dig

I snön till du blir varm

Då pärlorna ter sig

Som kristaller på din panna

Kan jag lämna dig igen

Jag behåller inget

Som jag en dag kan mista

Ord är bara ljug

Något människan gav sig rätten

Att hitta på

Handlingskraften är så

Förlamad i stressen

Så man talar

( Alldeles för olika språk )

Och allt förblir stilla

Fast att tiden springer iväg

Hur många famnar

Man landat i

Spelar ingen roll egentligen

Om man inte tappar greppet.

Kanske mötte jag dina läppar

Lät min kropp förenas

I gemensamma andetag

Febrig hetta

Och massa ljug

Som verken passar dig eller mig

Bara då

Och i morgon

Saknar jag dig

Men jag mister inget

Jag aldrig haft.

Så var bara tyst.

Tig.