Jag sitter kvar på sängen med huvudet nerböjt i knäet, jag torkar bort de svarta mascara ränderna på kinderna. Sedan drar jag ett djupt andetag och tittar sakta upp Linus som sitter med ansiktet i händerna.
- Om det här är det du vill, kan jag inte göra något. Viskar jag och tittar försiktigt på honom.
- Julia, Förlåt! Börjar han, men jag skakar bara på huvudet
- Säg inte förlåt, inte nu, det är för sent. Linus fan dig. Jag tittar på honom med tårfyllda ögon. Sen biter jag mig i läppen och vänder bort blicken.
Jag borde ha insett att det var för bra för att vara sant, det hade varit alldeles för lätt om han hade varit ”den rätta”.
Linus har alltid funnits där på något sätt, för ett tag har det bara varit i bakgrunden, men han har alltid funnits där för mig, alltid! och nu, nu är allting slut. Han kommer aldrig att finnas där för mig igen.
- Jag kanske borde gå. Han tittar på mig
- Jag kan ju inte säga åt dig vad du borde göra, eller hur? Jag säger det tillsammans med en iskall blick.
- Nää.. kanske inte det. viskar han samtidigt som han reser sig upp
Han tittar på mig, med en sådan där förlåt-det-var-inte-meningen-blick, jag tittar bara på honom och rycker på axlarna.
- Om det är så du vill ha de så gå. Säger jag sen
- Om det inte hände nu, hade det hänt senare, förlåt Julia! Han kramar mig snabbt om mig och försvinner sedan ut genom dörren.
- Linus!
- Glöm inte bort att jag älskar dig! Viskar jag sen lite tyst
Han vänder sig om och ställer sig framför mig.
- När jag sa att jag älskade dig, menade jag det verkligen, fullt ut! Men det här är bäst för oss båda.
- Du kan fan inte säga så! Mina tårar börjar rinna och jag skakar på huvudet
- Bäst för oss båda? Ropar jag och reser mig upp för att följa honom till ytterdörren.

Han tittar frågade på mig samtidigt som han går ut genom dörren en allra sista gång. Att veta, att han aldrig kommer gå ut genom min dörr igen, om än mindre gå in genom den igen får mina tårar att börja rinna igen.
Att han aldrig kommer att hålla om mig igen, aldrig kommer se på mig med de där vackra ögonen, allting han aldrig kommer göra, gör så otroligt ont att veta.

- Linus, jag älskar dig! Viskar jag tyst när han stänger ytterdörren, för allra sista gången.