augusti (ackord)

 

 

natten 

en svart orgel
med karminröda
pipor

 

att bli vid
tjärnen

i porsvattnet

ögats
olja

 

det nakna

simtaget   som
underifrån

hinner in
i mig

 

Fri vers av Ulf Lagerholm
Läst 963 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-10-12 21:12

Skriv ut
Spara som PDF

Bodil Sandberg Jag älskar den här dikten helt enkelt älskar nånting så innerligen vackert djupt får man leta efter..stor känsla som överförs och ger en wunderbaum adrenalinkick - du har ett kopiöst skönt språk ..varmt tack för underbar läsning Ulf 2009-11-19

dead_prez fattar inte grejen. det här är ju ingenting. 2009-10-21

Berit Robin Lagerholm En mycket tilltalande dikt som griper sig in. 2009-10-17

Gisela Nordell kändes som jag simmade i de iskalla forsen i mörkret och det var behagligt 2009-10-16

D S Som vanligt när det gäller dina texter så fattar jag ingenting... 2009-10-15

Elaine.S För mig blir det ljudet som ljuder på natten, kluckandet, andetagen, ljudet och rörelserna som blir något alldeles egna när svärtan sänker sig. Hur ögat får koncentrera sig för att uppfatta synintryck med det som låter. Det finns rysande svalka i dina ord. Din "augusti" blir ett ackord med grönska runt en förtrollad tjärn som bär en kropp som låter sig flyta, bland näckrosor och jag tycker det är sagolikt vackert. 2009-10-15

L Patrik W Johansson Tack för detta E-minor ackord (eller vadän det nu skall vara) jag är uppväxt med gamla orgelpipor i riktigt gammal kyrka där man hukade sig under predikstolens ornament (under) för att slippa sjunga lustigt nog växte jag upp till absolut gehör och trumslagare bad i tjärnar och insjöar är jag uppväxt med, sista gången farfar kom hem till byn och hälsade på min far badade jag i samma sjö han en gång badat som grabb och han skrattade sittande på en bänk du har ju dessa bilderna, den gamla kyrkorgeln symboliserande natten den mörka tjärnen och kanske liemannen som svepte in och en drunknad eller en som klarar sig från drunkningsdöden men jag är just nu ovan med korta symboliska texter men gillar även minimalism inom musik ibland med variationer, kanske den bästa konstarten Be well, LPatrikWJ 2009-10-15

resilient första ackordet; det här är musik andra ackordet; det här är platsen, vatten tredje ackordet; det här är rörelse gillar hur de första två ackorden stämmer upp inför det tredje som är så vackert att jag skulle kunna offra (vadå? ingen kroppsdel men...en snabb uppkoppling...för att hitta en sånt) "det nakna simtaget som underifrån hinner in i mig" dessutom har jag alltid varit lite rädd för mörka tjärnar, små insjöar, de är opålitliga. Förväntar mig att välbevarade mosslik ska flyta upp om jag bara går förbi. Till skillnad från havet som är klart och grunt till sin personlighet. Öppen som en programledare. Att min rörelse ligger där och väntar på mig, vackert som en dröm och mardröm. Därför tycker jag så mycket om din dikt, Ulf! 2009-10-15

© Birgitta Wäppling Först beskriver du omgivningen , målar bakgrundens färger föreställer mig att de karminröda piporna är röda lyktor eller lanternor som speglas i ett vattenbryn eller kanske i en tjärn att stanna till där skapar tillfället och i de sista fem raderna: "det nakna simtaget som underifrån hinner in i mig" stegras diktens känsla. Det är abstrakt och ska så vara Tolkningsbart skapar utrymme Tack för läsupplevelsen! 2009-10-14

Din Fiende Vildsint är ögats glans! SMACK! 2009-10-14

Mr Lindemann Nu vill jag inte var elak, därför råder jag dig att ta det för vad det är, ett tyckande: Denna texten berör inte, den griper inte mig som läser, jag blir inte tagen av den. Jag förstår den inte. Det kan säkert vara så att det fattas något i min uppfattning. Jag hoppas att andra på något sätt får ut något av texten. 2009-10-14

Christer Eriksson En mycket fin dikt som är jämn hela vägen. Jag vet att det är en smaksak när man ska bryta en rad. Men jag tror rent stilistiskt att jag skulle föredra längre rader. Men för läsningens och upplevelsens skull så är form skit i samma. Så, en underbar dikt helt enkelt. 2009-10-14

Carola Zettergren Ja som sagt..här finns inget att tillägga, en sanslöst vacker skapelse som ramlar rätt in..en extra eloge för inledningen..dramatiskt total, mycket stämningsfylld! 2009-10-14

Melona så innerligt sant och vackert som bara poesi kan kännas, skrivas från dig, bäste Ulf! Tack! 2009-10-13

Gunnar Odhner En fullträff, tre trappsteg mot det onåbara som kommer av sig självt. 2009-10-13

katt.inc Jag bara suckar och läser och läser igen, din dikt är sval och vacker och helt fantastisk. Inte ett ord för mycket eller för lite, bara så, exakt. 2009-10-12

Mikael Lövkvist Här slår du an stämningsackord som självaste livsskaparkraften torde njuta gott utav. Mycket bra, mannen. 2009-10-12

Lili Samuelsson ah men, du är ju härlig du ulf så jädrans vackert ihopfogat 2009-10-12

Måna N. Berger En hisnande känsla, mitt i den stillhet som finns hos ett svart vatten innan isen lägger sig.. Dovt, klangfullt och mycket vackert 2009-10-12

resilient tre perfekta ackord. 2009-10-12

stenen/ Yv Ericsson Oj! Tack för jag fick läsa denna fantastiska poesi. 2009-10-12

peter markurth Starkt dikt, språkligt fulländad, om=(jag läser att sanningen/verkligheten finns eller kommer) avslutet är helt perfekt, tack för god läsning 2009-10-12