Det gör ont
syster
när vi trodde på vardagen
och märkte att livet var
någon annanstans

Det gör ont
broder
när vi trodde att våra vingar
kunde bära
men upptäckte att startbanan
var för kort

när vi räknar våra årsringar
och ser oss själva gå
varv efter varv
i våra banor
här och var
en fläck av förändring
som bleknar och försvinner

när vi ramlar
i de fällor vi själva gillrat
och knappt ödslat tid på
att skyla

Det gör ont att se livet
från sidan
att inte hoppa på karusellen



Vattnet glittrade i solen
i dina gröna ögon
saltet på dina läppar



Det gör ont att ta förväl av livet
och återvända till levandet

strävandet
myrstigen
spåret
vägskälen som flimrar förbi

Det gör ont
att komma hem
och upptäcka att huset
hade varken väggar eller tak
bara ett fönster som
blickar ut över nejden