Jag ser mig över axeln
på alla de vackra bilderna
Jag kliver ett steg fram
och ser upp
Jag måste försöka att inte trampa på löven
De faller lika snabbt som det enklaste andetag
De fäller ut vingarna i bedjan om att bli fångade
Men ingen hjälper dem
För ingen för står ju
Vi står ju för friheten
Tveklöst utan tvång
Stannar jag för att njuta av vyerna
Rödgula löv bildar en hög och tillsammans blir dem vackra
De blir starka
Med snabba leenden uppmuntrar de mig
att fånga dem
Men jag är för blyg för att lyssna
Och min rodnad täcker den uppenbaraste färglöshet
Jag önskar att fler vore som löv
Även jag själv
Kanske främst av alla
Med ett obemärkt steg kliver jag ur fångenskapen
Med tre steg till är mitt mål nått
Jag fångar ett löv, höjer det mot himlen
Och följer med det bort