under mina ensamma kvällar på avdelning violen
när jag i ensamhet drack orangina
och bara bad till gud att
*ingen skulle ramla
*ingen skulle vakna
*ingen skulle börja skrika (och därmed väcka de andra så att de skulle börja springa runt och ramla)
tittade jag på alla papper som hängde på väggen.
väldigt mycket på det illustrerade pappret om hyperglykemi.
vanliga kännetcknen var tydligen
*blekhet
*känslostormar
*ökad vattenkastning
*ökad törst.
och medan jag nu ikväll
ligger i min säng och inte ber till gud över något alls
tänker jag på det
under tiden att jag följer min biologiska drift
och knyter an
till apelsiner.