.

Det känns som att något är fel nu,
för mina försök till
huvud axlar knä och tå blir ett skrik ut i etern

skillnaden är inbäddad
i hela kvarteren
som att en vinter blir höst och
småsakerna sker i otid längre bort än vad jag kan
sträcka mina vanor

det är en flykt från hjärtat ner genom knäna
som håller mig vaken
synen av min kropp avklädd
som jag symboliserar med
hur jag skalade av
och
plockade ner en rymd långt innan den försvann

minns du när vi sprängde isstjärnor
under sandalerna i juli
för att
fånga känslan innan tårarna
hur vi samlade mellanspelen
som splitter i benen

för att allt redan gjorde så jävla ont ändå
och för att
man behöver, behövde just då
en plats för sådant
och vi valde att
inte samla minnesbilder något mer eller jag valde
jag vet egentligen inte
hur du gjorde

fast elden sedan länge kyssts ner
ihop med önskningar
under snön
kan jag förnimma känslan
i mina varma andetag just när dygnet byter sida
och hela världen
försöker igen

varenda timme tycks slå fel när jag
vrider kroppen i
motsatt riktning från jordens rotation
i ett försök att avslöja hur tiden
ökar takten
på fel sida av mitt önsketänkande


ett ögonblick av flykt senare och jag kräks
av att systematiskt haverera