Jag sitter här för mig själv i mörkret och tänker tillbaka på gamla minnen
Tänker tillbaka på tiden som inte är som nu
Det ända som är det samma är att olyckan fortfarande hotar med att äta upp mig inifrån
Smärtan som skulle försvinna så fort jag flyttade från det där stället
Stället jag numera ej vill nämna vid namn
Stället som jag flyttade ifrån men fortfarande bär med mig
Stället som ekade av andras skrik
Skrik som sedan länge tystnat men som fortfarande ekar i mitt inre
Skriken från den som jag höll kär
När jag tänker tillbaka på tiden som var slår mitt hjärta snabbare och snabbare
Jag vill glömma allt som var
Jag vill gömma mig någonstans och aldrig mer komma tillbaka men jag vet ej var
Minnena från tiden som var skapar stora hål i mig
Hål som håller på att äta upp hela min själ
Det är som att ha fallit ner i en grop och varje gång jag försöker klättra upp faller jag tillbaka igen