I Pantheon
vill jag stå
ännu en gång

mitt på golvet
under den runda öppningen
i taket

Jag vill låta min själ
stiga långsmt
uppåt

som ett litet moln
mot den blåa
sommarhimlen

njuta av utsikten
över Rom
som sett

härlighet
och elände
i många tusen år

Jag vill stiga högre
se ut över den omgivande
landsbygden

med olivlundar
och vingårdar
hus och vägar

Jag vill fortsätta
se jorden som
ett litet klot

en liten ljusprick
som försvinner
bland alla andra

och då ska jag
finna
frid