Vi talar ett språk, du och jag,
med varandra.
I samma land talas det fler språk,
människor emellan.
Om man sluter sina ögon,
på ett cafe\', förflyttas man
snabbt till ett annat land.
Befinner mig just nu i en liten by i Italien.
Tvättlinor hänger mellan husen,
trånga små gator.
Alla hälsar på alla, och känner alla.
En doft av värme, damm och nybakat bröd
slår emot mig.
Öppnar ögonen och läppjar på mitt nu svala
kaffe, ser mig omkring.
Så många nationaliteter som samlats under
ett och samma tak.
Två italienska studenter, som är i landet för
studier.
En norsk kvinna som samtalar livligt med
en svensk.
Ett par som samtalar med varandra med
händerna, teckenspråk.
Och så några till, vars röster drunknar i
sorlet av andras röster.
Men det enda språket vi behöver för att förstå
varandra, är kroppspråket.
Ett leende säger så mycket, en axelryckning,
ett par slutna ögon.
Ja, sannerligen, kroppspråket är det
gemensamma språket vi alla förstår.