Som jag ville hänga i din spindelväv
med rädsla över marmorgolv.
Men om jag vetat då att alla stjärnor
var nebulosor, döda instrument
med alla skalor vända ner i moll.

Kanske hade jag då gått en annan väg,
sökt spåren i en annan labyrint.
Nu vandrar jag i detta öde galleri
där alla tomma ramar bär en bild -
som viskar att du lever, att du finns.