En stad
En hel stad
Av skorstenar
Allt som återstår efter krig och bränder
Är skorstenar
De står liksom avbetade träd i Afrika
Ni vet där Giraffen eller Elefanten inte når
Och breder ut sig med en krona

De står där som anklagande
Anklagare angriparna
Men än mer som sörjande
Sörjande de som bott där
De som skorstenen fått skänka värmen till

Längst upp, ovan där taket fanns
Syns de frostfria teglet
Nedanför är den putsade ytan
De kan vara vridna
De kan flytta sej i sidled för bjälkarnas skull
De bjälkar som sedan brann och är borta
Så de ”svänger” till synes, oförklarligt
När de är nakna, avklädda och pinsamt ensamma

De står där anklagande
Det var inte meningen att nån utifrån skulle se mer
Än det som var ovan taket
Nu är de stående bevis på mänsklig ondska
Och egoism, hänsynslöshet
Och korttänkthet….
Bevis på människans idioti helt enkelt….

En stad av skorstenar.
Kalla och ensamma
En stad, skapad av idioter
För endast idioter bränner ner en hel stad