När Du vill lämna mig i ensamt läger
då väckes tvivel - skynda, tid ej spilla
och orden värmer stora, gör Dig illa
men tro mig ej, fast hårda ord jag säger

Liksom stormvågens kam icke skummet väger,
kastar jag dem i ut i sinnets villa
i ögonblick då tanken står stilla
Tro mig - jag även goda orden äger.

O, förlåt mig, Du min käraste kära
mina hårda ord, min börda att bära
Tusende stenar mitt hjärta pina

Men när jag håller Dig intill mig - nära
då önskar jag intet annat begära
än att känna hjärteslagen Dina