Vi är som
köttsliga
pjäser i ett
schackspel

ensamma på sina
respektive platser som
självupptagna saker i
byråkratins strikta kollage

vi sitter där som
giriga svålar
grisar svinar gör oss till
och vrålar vi
skålar i bundet vatten

och beter oss som en näve skit
i våra hus
så trygga
så fina i våra skal

men världen utanför
vårt spröjsade fönster
gråter blod
i tiden som är

men vi lär oss
aldrig
förstå deras klagan
deras rop på hjälp

vi är som som de
anonyma
granarna i storskogen
som
väntar fördjävest på Godot

men världen omkring
våra vita knutar
går långsamt under
i tiden som är

men vi säger
aldrig
förlåt för dom vi är