våra rödbrusiga profeter regnar i lämmeltåg utför varenda klippa de kan hitta, deras mustascher och portföljer fladdrar i vinden från det rasande havet, vi sträcker våra händer mot gråtunga virvelmoln som tycks slicka våra hjässor med sina sura tårar, vi undrar vad som hände

torrmarken under våra trampfötter skälver, sprickor river oss itu, varenda isbjörnsande väller fram genom våra minnen, vrålar då de slickas av lågorna, vi lutar oss fram, slutar andas, vi undrar vad som hände

alla maskiner som någonsin ätit sig genom våra rikedomar, det gröna, alla maskiner som spytt luften full med blod och syra, grävt hål i varje sköld vi fötts under, manglar oss nu trasiga under sina stålskodda kängor, vi undrar vad som hände

varje barn som vi låtit trasas sönder av minorbomberondskagirighetKRIG reser sig ur sin grav, lägger sina händer över vår sorg, försöker förstå hur vi kunde låta dem brinna, vi vänder våra magar genom vår egen ignorans, vi undrar vad som hände

varje hav som någonsin bränt mänskliga strupar häver sig upp, sväljer varje räddtanke i ett dån och någon ark syns inte till, vi tuggar oss genom brännande solstrålar då tunnskinnet plötsligt faller från våra smalkroppar, vi gröper ur våra ögon för att få bort bilderna som etsat sig fast på våra näthinnor, vi undrar vad som hände

hur kunde vi tappa bort allt som var viktigt?